4 oktober 2007 fann EG-domstolen att Sverige handlade i strid med artikel 28 i EG-fördraget. I Sverige var det fram till det aktuella datumet förbjudet att importera alkoholhaltiga drycker via en oberoende mellanhand eller genom yrkesmässig befordran. Artikel 30 i EG-fördraget medger förvisso att vissa inskränkningar kan anses vara befogade, till skydd för hälsa och liv, men domstolen fann inte detta vara fallet här. Beställa vin på nätet är därmed tillåtet.
I målet, C-186/05, yrkade EU-kommissionen att Sverige hade frångått sina skyldigheter, som specificeras i EG-fördragets tjugoåttonde paragraf, genom den svenska alkohollagen. En av EU:s grundprinciper är den fira rörligheten av varor inom unionen. Kommissionen fann, att eftersom alkohollagen förbjöd att en oberoende mellanhand anlitades för att ombesörja transporten, så kunde en svensk inte beställa varor från en producent eller en handlare i en annan medlemsstat. Den fria rörligheten blev därmed lidande. Kommissionen hävdade att 4 kapitlet, 2 § första stycket i alkohollagen var en kvantitativ importrestriktion, vilket inte är tillåtet. Detaljhandeln, alltså Systembolaget, kunde vid förfrågan beställa hem dryckerna i fråga, men detta ansåg inte kommissionen vara tillräckligt.
En liknande frågeställning hade behandlats tidigare, i det s.k. Rosengrenmålet. Konsekvenserna av målet hade diskuterats av regeringen och berörda myndigheter.